Jag följer platsannonser för lediga upphandlarjobb och ser att det är många organisationer som söker upphandlare. Upphandlare går i pension och ska ersättas och samtidigt inrättas fler tjänster. Det är onekligen trevligt att vara verksam i en växande bransch.
Men hur går det då med rekryteringen? Finns det kompetenta sökande till jobben? Eftersom jag snart ska ut och rekrytera medarbetare till två nyinrättade tjänster är det extra intressant att följa hur det går för mina kollegor i rekryteringsprocesserna. När jag frågar dem svarar de att de får många ansökningar men få med utbildning som är anpassad till offentlig upphandling och än färre med erfarenhet av området.
Det säger sig självt att sökande som både har rätt utbildning och erfarenhet från området är lätt räknade. Det blir till att tänka utanför den vanliga boxen och se vilka som har utvecklingsmöjligheter och vilka som kompletterar och passar in i personalstrukturen.
I våras hade vi i den organisation som jag leder en praktikant från utbildningen Inköp och supply managment på Campus Varberg. I sin projektrapport skrev han följande. ”Offentlig upphandling var inte alls vad jag hade föreställt mig. Jag trodde i min enfald att det skulle vara mycket små inköp och att det skulle vara relativt enkelt och inte ta så lång tid. Men det tog inte många timmar av första dagen för mig att inse att jag hade så mycket fel som det bara gick att ha, på varje punkt.” Lite senare i rapporten konstaterar han att jobbet verkar vara mycket intressantare och trevligare är vad ryktet signalerar. Det är när det gäller offentliga upphandlare således inte fråga om att ryktet om vår död som kan sägas vara överdrivet. Vi lever, har god hälsa, ser fram mot kommande goda år och växer men ryktet om vad vi utför och bidrar med kunde vara bättre.
Så, kanske dags för lite självrannsakan. Vilken bild ger vi upphandlare själva av offentlig upphandling? Pratar vi om hur roligt vi har det på jobbet, vilket omväxlande jobb vi har och vilken nytta vi gör för organisationen? Hur mycket pratar vi utanför våra egna kretsar om hur stimulerande och utvecklande uppgifter vi har? Även jag har nog, till och med i denna spalt, inte alla gånger signalerat den ljusa bilden.
Hur ska vi då få upphandlarjobben attraktiva? Ja inte blir det lätt om vi gnäller och klagar om alla överprövningar och bristande avtalstrohet. Det är dags att vi börjar prata om hur roligt och inspirerande vårt jobb är och vilken nytta vi gör för verksamheten och skatte-betalarna. Hur reagerar vi när vi får enkäter från studerande som håller på med examensarbeten? Tar vi den där extra kvarten som skulle kunna bidra till en mer korrekt bild? Ställer vi upp och tar emot praktikanter? Om inte vi ger en positiv bild av yrket, vem ska då göra det?
Upphandling är kul, kräver bred kompetens och vi blir allt fler. Inte heller finns någon risk att bli av med jobbet på grund av arbetsbrist. Vi lär oss lite om många områden Jobbet är omväxlande, utvecklande och uppskattat av många som kommer i kontakt med oss. Duktiga upphandlare kommer alltid att behövas.
Så, en liten uppmaning till mig själv och kolleger runt om i landet. Sluta gnäll och lyft fram alla de positiva sidorna med jobbet. Då kan vi bli attraktiva för dem som ska välja utbildning och jobb.
Då kan vi medverka till att långsiktigt säkra kompetensförsörjningen till vår viktiga profession. Då kan vi stolta se oss i spegeln på morgonen och viska till oss själva, du är viktig och du gör ett bra jobb.
Sedan skulle det ju inte försämra situationen om en och annan myndighetschef och några kommunalpolitiker lite då och då skulle byta suckar och stön över LOU till en mer insiktsfull och vidsynt uppskattande kommentar. Upphandling är kul och vi gör skillnad!
Men hur går det då med rekryteringen? Finns det kompetenta sökande till jobben? Eftersom jag snart ska ut och rekrytera medarbetare till två nyinrättade tjänster är det extra intressant att följa hur det går för mina kollegor i rekryteringsprocesserna. När jag frågar dem svarar de att de får många ansökningar men få med utbildning som är anpassad till offentlig upphandling och än färre med erfarenhet av området.
Det säger sig självt att sökande som både har rätt utbildning och erfarenhet från området är lätt räknade. Det blir till att tänka utanför den vanliga boxen och se vilka som har utvecklingsmöjligheter och vilka som kompletterar och passar in i personalstrukturen.
I våras hade vi i den organisation som jag leder en praktikant från utbildningen Inköp och supply managment på Campus Varberg. I sin projektrapport skrev han följande. ”Offentlig upphandling var inte alls vad jag hade föreställt mig. Jag trodde i min enfald att det skulle vara mycket små inköp och att det skulle vara relativt enkelt och inte ta så lång tid. Men det tog inte många timmar av första dagen för mig att inse att jag hade så mycket fel som det bara gick att ha, på varje punkt.” Lite senare i rapporten konstaterar han att jobbet verkar vara mycket intressantare och trevligare är vad ryktet signalerar. Det är när det gäller offentliga upphandlare således inte fråga om att ryktet om vår död som kan sägas vara överdrivet. Vi lever, har god hälsa, ser fram mot kommande goda år och växer men ryktet om vad vi utför och bidrar med kunde vara bättre.
Så, kanske dags för lite självrannsakan. Vilken bild ger vi upphandlare själva av offentlig upphandling? Pratar vi om hur roligt vi har det på jobbet, vilket omväxlande jobb vi har och vilken nytta vi gör för organisationen? Hur mycket pratar vi utanför våra egna kretsar om hur stimulerande och utvecklande uppgifter vi har? Även jag har nog, till och med i denna spalt, inte alla gånger signalerat den ljusa bilden.
”Sluta gnäll och lyft fram de positiva sidorna med jobbet"
Hur ska vi då få upphandlarjobben attraktiva? Ja inte blir det lätt om vi gnäller och klagar om alla överprövningar och bristande avtalstrohet. Det är dags att vi börjar prata om hur roligt och inspirerande vårt jobb är och vilken nytta vi gör för verksamheten och skatte-betalarna. Hur reagerar vi när vi får enkäter från studerande som håller på med examensarbeten? Tar vi den där extra kvarten som skulle kunna bidra till en mer korrekt bild? Ställer vi upp och tar emot praktikanter? Om inte vi ger en positiv bild av yrket, vem ska då göra det?
Upphandling är kul, kräver bred kompetens och vi blir allt fler. Inte heller finns någon risk att bli av med jobbet på grund av arbetsbrist. Vi lär oss lite om många områden Jobbet är omväxlande, utvecklande och uppskattat av många som kommer i kontakt med oss. Duktiga upphandlare kommer alltid att behövas.
Så, en liten uppmaning till mig själv och kolleger runt om i landet. Sluta gnäll och lyft fram alla de positiva sidorna med jobbet. Då kan vi bli attraktiva för dem som ska välja utbildning och jobb.
Då kan vi medverka till att långsiktigt säkra kompetensförsörjningen till vår viktiga profession. Då kan vi stolta se oss i spegeln på morgonen och viska till oss själva, du är viktig och du gör ett bra jobb.
Sedan skulle det ju inte försämra situationen om en och annan myndighetschef och några kommunalpolitiker lite då och då skulle byta suckar och stön över LOU till en mer insiktsfull och vidsynt uppskattande kommentar. Upphandling är kul och vi gör skillnad!
