Det var detta jag snuddade vid i en tidigare krönika där jag refererade till professor Christina Rambergs förslag att avskaffa LOU. Upphandling har vi för att skattebetalarna ska få ut maximal service och välfärd för sina surt inbetalda slantar – och då måste administrationskostnaderna minimeras. En lagstiftning som är onödig – och som skapar en massa krångel – bör därför ses över.
Ingen vill förstås sätta rättssäkerheten ur spel. Därför får vi alltid räkna med viss ”byråkrati”, så att inte de ansvariga politikerna och tjänstemännen kan ha kontoret på fickan. Det skulle inbjuda till korruption.
”Grundtanken är inte att regler ska följas, utan att effektivisera"
Men det förtjänar att upprepas att det är ”pragma” som är utgångspunkten. Alltså nyttan och resultatet. Och grundtanken med upphandlingsförfarande är inte att vissa regler ska följas, utan att vi ska effektivisera offentlig sektor.
Just nu befinner vi oss i en tid när reformer och förändringar i offentlig sektor kommit i skottgluggen. Avregleringar och privatiseringar omprövas. Kritiken mot exempelvis tågtrafiken och elmarknaden har varit stark.
Det är därför inte konstigt om också LOU kommer att granskas. Och att vi får höra mer kritik mot hur EU sköter sig.
För som Upphandling24 tidigare berättat har Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, riktat kritik mot hur EUs upphandlingsdirektiv utformats. Det är alltför stelbent och tillkrånglat, komplicerat och besvärligt. Genom att fokusera helt på likabehandlingen av leverantörer har EU blivit likgiltig inför upphandlingens konkreta resultat.
EU verkar ställa till det så att det blir mer tilltrasslat än tidigare att upphandla. Det behövs experter för att begripa lagtexterna. Vilket gör det svårare för småföretag att vara med i leken.
Det känns overkligt att läsa detta. Det finns en risk att upphandlingsförfarandet är på väg att bli ett tyranni som hindrar politik för att göra det bästa av situationen. Politik är att välja det bästa av olika dåliga alternativ. Politik är det möjligas konst. Politik är att vilja, kunna och välja.
Därför bör inte det politiska ramverket vara alltför detaljreglerat.
Upphandlingsförfarandet var en gång ett sätt att bryta upp ineffektiva och stelbenta strukturer i det förflutna. Vi bör akta oss för att skapa nya låsningar. Och här är det kanske dags att ta en mer allmän diskussion om huruvida EU är det språngbräde för framtiden som vi trott. Eller om det medför fler hinder som pragmatiska svenska aktörer – vare sig de är företag eller kommuner – har fått att tampas med.
Upphandlingsförfarandet kan lätt komma att uppfattas som ett tyranni.
Slutsatsen är flerfaldig.
För det första finns ingenting som tyder på att själva principen om att det offentliga kommer att handla upp det som behövs – tjänster eller varor – i allt högre utsträckning.
För det andra, ska vi överföra upphandlingens pragmatiska principer också på det juridiska regelverket. Vad blir resultatet – bra eller dåligt?
För det tredje. Om vi ska ha en princip för hur världen ska ordnas, låt den principen vara pragmatismens. Låt oss bekämpa upphandlingstyranniet!














































