I Upphandling 24 (nummer 4 2011) skriver Stig-Björn Ljunggren om hur krångligt det är med upphandling. Ljunggren menar att EU skapar onödig byråkrati och att upphandlingsreglerna uppfattas som ett tyranni. I samma nummer ondgör sig Björn Isaksson över att begreppet affärsmässighet tagits bort från lagstiftningen. Isaksson hävdar i artikeln att juridiken har förstört alla möjligheter till goda affärer och att ”fyrkantigheten når nya höjder”.
Dessvärre är åsikter av det här slaget inte ovanliga bland landets upphandlare. Det finns en utbredd uppfattning att lagstiftningen har gjort upphandlingar krångligare än nödvändigt. Visst, det finns definitivt en och annan paragraf som kan ändras i LOU. Men i huvudsak är reglerna enkla att förstå och det finns inget i vare sig EUs regelverk eller den svenska lagstiftningen som hindrar bra affärer.
LOU sätter endast ramarna och med kreativa och nytänkande upphandlare finns alla möjligheter att genomföra upphandlingar som både sparar pengar och höjer kvaliteten på de varor och tjänster den upphandlande myndigheten köper in.
Det vore oerhört tråkigt om den uppfattning Ljunggren och tidigare även Christina Ramberg gett uttryck för skulle vinna gehör bland landets upphandlare, nämligen att upphandlingsreglerna är ett hinder som omöjliggör bra upphandlingar. Tvärtom menar jag att regelverket ger kompetenta upphandlare stora friheter att utforma upphandlingar så att betydande mervärden kan skapas.
Jag misstänker att missnöjet med LOU inte beror på lagstiftningen, utan på att upphandlingsområdet befinner sig i en snabb förändring. När höjda krav inte följs av ökade resurser uppstår en frustration. Då är det lätt att klaga på regelverket i stället för att kräva ökade resurser och att arbeta långsiktigt för att höja statusen för upphandling.
På ett liknande sätt är det med överprövningarna. Självfallet är det inte roligt när en upphandling blir överprövad, men vad är alternativet? Ska vi förbjuda leverantörer att klaga på felaktiga upphandlingar? Jag menar att möjligheten till överprövning höjer kvaliteten på våra upphandlingar. Varje upphandling som genomförs granskas av marknaden och finns det felaktigheter eller tveksamheter blir vi medvetna om dem och kan göra en bättre upphandling nästa gång.
Det finns en oerhörd potential i offentlig upphandling. I stället för att beklaga oss över EU, lagstiftningen och överprövningar borde fokus ligga på alla möjligheter. Genom kompetensutveckling, samarbete och kreativitet kan vi skapa nytta för våra uppdragsgivare. Vad den svenska upphandlingen behöver just nu är framtidstro och självförtroende. Då är det hög tid att sluta klaga och istället se möjligheterna.
Viktor Morawski
upphandlingschef, Järfälla kommun
Dessvärre är åsikter av det här slaget inte ovanliga bland landets upphandlare. Det finns en utbredd uppfattning att lagstiftningen har gjort upphandlingar krångligare än nödvändigt. Visst, det finns definitivt en och annan paragraf som kan ändras i LOU. Men i huvudsak är reglerna enkla att förstå och det finns inget i vare sig EUs regelverk eller den svenska lagstiftningen som hindrar bra affärer.
LOU sätter endast ramarna och med kreativa och nytänkande upphandlare finns alla möjligheter att genomföra upphandlingar som både sparar pengar och höjer kvaliteten på de varor och tjänster den upphandlande myndigheten köper in.
Det vore oerhört tråkigt om den uppfattning Ljunggren och tidigare även Christina Ramberg gett uttryck för skulle vinna gehör bland landets upphandlare, nämligen att upphandlingsreglerna är ett hinder som omöjliggör bra upphandlingar. Tvärtom menar jag att regelverket ger kompetenta upphandlare stora friheter att utforma upphandlingar så att betydande mervärden kan skapas.
Jag misstänker att missnöjet med LOU inte beror på lagstiftningen, utan på att upphandlingsområdet befinner sig i en snabb förändring. När höjda krav inte följs av ökade resurser uppstår en frustration. Då är det lätt att klaga på regelverket i stället för att kräva ökade resurser och att arbeta långsiktigt för att höja statusen för upphandling.
På ett liknande sätt är det med överprövningarna. Självfallet är det inte roligt när en upphandling blir överprövad, men vad är alternativet? Ska vi förbjuda leverantörer att klaga på felaktiga upphandlingar? Jag menar att möjligheten till överprövning höjer kvaliteten på våra upphandlingar. Varje upphandling som genomförs granskas av marknaden och finns det felaktigheter eller tveksamheter blir vi medvetna om dem och kan göra en bättre upphandling nästa gång.
Det finns en oerhörd potential i offentlig upphandling. I stället för att beklaga oss över EU, lagstiftningen och överprövningar borde fokus ligga på alla möjligheter. Genom kompetensutveckling, samarbete och kreativitet kan vi skapa nytta för våra uppdragsgivare. Vad den svenska upphandlingen behöver just nu är framtidstro och självförtroende. Då är det hög tid att sluta klaga och istället se möjligheterna.
Viktor Morawski
upphandlingschef, Järfälla kommun
