Antalet är säkert korrekt, men missvisande. Det tolkas som att 3 154 upphandlingar överprövas varje år. Men det stämmer inte. I verkligheten rör det sig om kanske lite drygt 830 överprövningar (läs mer på sidan 13). Konkurrensverket har gjort det lätt för sig och bara räknat antalet målnummer. Flera leverantörer kan ju begära överprövning av en och samma upphandling.
”Konkurrensverkets uppgift är ointressant och gör att debatten snedvrids"
Går jag vidare i sifferdjungeln redovisar Konkurrensverket att leverantörerna får helt eller delvis rätt i 31 procent av överprövningarna. Än en gång: uppgiften stämmer säkert, men är ointressant. Det intressanta är hur många av de mål som prövas som leverantören får rätt.
Drygt en fjärdedel av de fall som domstolen får in prövas inte av den domstolen. Överprövningen kan ha kommit in för sent eller den kan ha skickats vidare till en annan domstol.
Utgår vi bara från antalet överprövningar där domstolen tar ställning i sakfrågan får leverantören helt eller delvis rätt i 42,5 procent av fallen.
Okynnesöverprövningar förekommer säkert, men det gäller att ha koll på siffrorna:
Antalet överprövningar är färre än Konkurrensverkets uppgifter ger sken av.
Leverantörerna får rätt i större del av fallen än vad Konkurrensverkets siffror ger sken av.
Problemet med okynnesöverprövningar är alltså mindre än vad man först kan tro. Även om det förstås är frustrerande i varje enskilt fall där det förekommer.
Formellt sett är Konkurrensverkets uppgifter korrekta, men de mäter fel saker. Jag förväntar mig mer av Konkurrensverket än så.
Bo Nordlin, chefredaktör
Här finns fler artiklar från Upphandling24 om överprövning













































