Tidigare i år hade jag ett vanligt besök av en leverantör. Ja, jag trodde det skulle bli ett vanligt besök men det visade sig att det blev mycket mer än så. Kanske hade leverantören också tänkt sig att det skulle bli ett vanligt besök hos en kommunal upphandlare.
”Hur arbetar ni här i Halmstad?” inledde leverantören, ”är ni byråkrater som har fokus på att följa LOU eller vill ni göra goda affärer?”
Ja, det är kanske lätt att förstå att det inte blev något vanligt möte. Han, ja det var en man, tryckte på en av de allra ömtåligaste knapparna i min arsenal av sammanvävda intellektuella, känslomässiga och kanske också etiska knappar. Jag har, som ni förstår, svårt att se att hans alternativa förhållningssätt ska ställas emot varandra, att det inte ska kunna gå att göra goda affärer och samtidigt vara laglydig. Har jag fel har vi verkligen anledning att vara oroliga. Men bara det faktum att det finns personer som har en sådan uppfattning gör att det går kalla kårar utmed ryggen.
Nåväl, diskussionen fortsatte med våra problem med nollbud. Det fanns ingen förståelse för att vi inte godtog nollbud. Ja, leverantören tyckte inte att det borde vara något problem för oss upphandlare med nollbud. Det var märkligt, ja, helt obegripligt att vi var skeptiska till alltför låga bud. Som köpare gäller väl bara en sak, tycktes han mena, nämligen att komma så billigt undan i just den aktuella affären som möjligt.
Jag gjorde givetvis vad jag kunde, men med osäker effekt, för att förklara vikten av att som köpare ha ett längre perspektiv än till den affär som just nu ska äga rum, att se runt hörnet och ta ansvar för effekterna av gjorda uppgörelser på marknaden. Vi har uppenbarligen en viktig pedagogisk uppgift.
Så till en annan uppgift av pedagogisk karaktär. Jag har under våren haft förmånen att få medverka i förtroendemannautbildningar, alltså utbildningsinsatser för om- och nyvalda kommunal- och regionpolitiker. Information om upphandlingslagstiftningen har varit efterfrågad och dessa pass har fått många deltagare. Jag har mycket glädjande kunnat notera ett otroligt engagemang och en stor kunskapstörst. Det har ställts många uppföljande frågor av typen ”Hur kan man ta hänsyn till transporter vid upphandlingar?” och ”Vilken möjlighet finns att få ta med klimatpåverkan när vi köper varor?”.
De flesta kommunala nämnder börjar en ny mandatperiod med att sätta sig in i verksamheten, vilka regler och lagar som styr. Styrning och uppföljning av verksamheten är självklart att man ska få kunskaper om. En verksamhet som berör i stort sett alla nämnder är offentlig upphandling och det sker i snabbt stigande grad i takt med att konkurrensutsättning och utmaningsrätt införs. Därmed övergår ju de förtroendevalda från att vara ansvariga för driften av en verksamhet eller anläggning till att vara beställare.
Men hur många nämnder har en genomgång av hur man går tillväga vid en upphandling, hur man kan ställa krav, bedöma kvalitet etcetera? Det borde vara självklart att ha med frågor om det när nämnderna precis har tillträtt.
Upphandling gäller strategiska frågor som inte bara är intressanta utan också helt centrala för förtroendevalda. Fortfarande är det dessvärre många som tror att det är tilldelningsbeslutet som är det intressanta och vad politiker måste fatta beslut om. Med en liten pedagogisk insats också på nämndnivå skulle det förhoppningsvis gå att skapa förståelse för att det är vid utarbetandet av kraven i förfrågningsunderlaget som möjlighet till påverkan finns.
Upphandlingsfrågorna är strategiska och det går att förena trohet mot gällande lag med ett affärsmässigt agerande. ”Den goda affären” är långsiktigt fördelaktig för såväl köpare som säljare, den utgår från marknadens funktionssätt och tar hänsyn till verksamhetens berättigade kvalitetskrav. Dessutom är den laglig.
”Hur arbetar ni här i Halmstad?” inledde leverantören, ”är ni byråkrater som har fokus på att följa LOU eller vill ni göra goda affärer?”
Ja, det är kanske lätt att förstå att det inte blev något vanligt möte. Han, ja det var en man, tryckte på en av de allra ömtåligaste knapparna i min arsenal av sammanvävda intellektuella, känslomässiga och kanske också etiska knappar. Jag har, som ni förstår, svårt att se att hans alternativa förhållningssätt ska ställas emot varandra, att det inte ska kunna gå att göra goda affärer och samtidigt vara laglydig. Har jag fel har vi verkligen anledning att vara oroliga. Men bara det faktum att det finns personer som har en sådan uppfattning gör att det går kalla kårar utmed ryggen.
Nåväl, diskussionen fortsatte med våra problem med nollbud. Det fanns ingen förståelse för att vi inte godtog nollbud. Ja, leverantören tyckte inte att det borde vara något problem för oss upphandlare med nollbud. Det var märkligt, ja, helt obegripligt att vi var skeptiska till alltför låga bud. Som köpare gäller väl bara en sak, tycktes han mena, nämligen att komma så billigt undan i just den aktuella affären som möjligt.
Jag gjorde givetvis vad jag kunde, men med osäker effekt, för att förklara vikten av att som köpare ha ett längre perspektiv än till den affär som just nu ska äga rum, att se runt hörnet och ta ansvar för effekterna av gjorda uppgörelser på marknaden. Vi har uppenbarligen en viktig pedagogisk uppgift.
”Är ni byråkrater som har fokus på att följa LOU eller vill ni göra goda affärer.”
Så till en annan uppgift av pedagogisk karaktär. Jag har under våren haft förmånen att få medverka i förtroendemannautbildningar, alltså utbildningsinsatser för om- och nyvalda kommunal- och regionpolitiker. Information om upphandlingslagstiftningen har varit efterfrågad och dessa pass har fått många deltagare. Jag har mycket glädjande kunnat notera ett otroligt engagemang och en stor kunskapstörst. Det har ställts många uppföljande frågor av typen ”Hur kan man ta hänsyn till transporter vid upphandlingar?” och ”Vilken möjlighet finns att få ta med klimatpåverkan när vi köper varor?”.
De flesta kommunala nämnder börjar en ny mandatperiod med att sätta sig in i verksamheten, vilka regler och lagar som styr. Styrning och uppföljning av verksamheten är självklart att man ska få kunskaper om. En verksamhet som berör i stort sett alla nämnder är offentlig upphandling och det sker i snabbt stigande grad i takt med att konkurrensutsättning och utmaningsrätt införs. Därmed övergår ju de förtroendevalda från att vara ansvariga för driften av en verksamhet eller anläggning till att vara beställare.
Men hur många nämnder har en genomgång av hur man går tillväga vid en upphandling, hur man kan ställa krav, bedöma kvalitet etcetera? Det borde vara självklart att ha med frågor om det när nämnderna precis har tillträtt.
Upphandling gäller strategiska frågor som inte bara är intressanta utan också helt centrala för förtroendevalda. Fortfarande är det dessvärre många som tror att det är tilldelningsbeslutet som är det intressanta och vad politiker måste fatta beslut om. Med en liten pedagogisk insats också på nämndnivå skulle det förhoppningsvis gå att skapa förståelse för att det är vid utarbetandet av kraven i förfrågningsunderlaget som möjlighet till påverkan finns.
Upphandlingsfrågorna är strategiska och det går att förena trohet mot gällande lag med ett affärsmässigt agerande. ”Den goda affären” är långsiktigt fördelaktig för såväl köpare som säljare, den utgår från marknadens funktionssätt och tar hänsyn till verksamhetens berättigade kvalitetskrav. Dessutom är den laglig.
