Jag räknar med och blir alltmer övertygad om att även offentlig upphandling fortsätter sin resa mot ljus och värme. Det har hänt mycket positivt under senare tid och skulle jag göra en summering av 2010 skulle det bli en rolig läsning, utan att för den skull locka till skratt.
Jag ser fram emot 2011 med tillförsikt, då jag kallt (hm) räknar med ännu mer vind i seglen för upphandlingsfrågorna.
Den här vintern, och även förra, skulle en nyhet om SJ kunna vara att det trots allt finns tåg som kommer fram i tid. Jag har själv tågpendlat dagligen i över nio år och vet hur eländigt det kan vara och hur mycket tid som i onödan går till spillo när tågen strular. För oss som arbetar med upphandling är det glädjande nog fortfarande så att det är i någon mening ”felaktiga” upphandlingar som är en nyhet och inte de bra affärerna. Det får väl tolkas som att överprövningar, otillåtna direktupphandlingar och annat betraktas som något som avviker från en i övrigt välmående verksamhet där hälsan som vanligt tiger still.
Vi har i höst fått en ny minister för upphandlingsfrågor, Stefan Attefall, KD. Han har i en av sina första intervjuer uppmanat upphandlande myndigheter/enheter att värna om upphandlarnas kompetens och eventuellt knyta funktionen närmare den politiska ledningen. Det låter som ljuv musik för mig som länge fört fram liknande synpunkter. Äntligen en minister som talar om behovet av upphandlarkompetens och upphandlingens strategiska betydelse.
Och den lokala nivån verkar börja svara upp mot det som väl ändå får betraktas som en välkommen, och om än senkommen, ny insikt hos den högsta politiska ledningen. Sveriges Offentliga Inköpare, SOI, utser varje år på en innehavare av utmärkelsen Årets inköpare. 2010 års Årets inköpare, David Braic, Växjö, har lyckats att få kommunledningen att inse upphandlingens strategiska betydelse. Han ingår nu i kommunchefens ledningsgrupp. I Värnamo kommun bildar man en nämnd för upphandlingsfrågor och upphandlingsavdelningen blir en egen förvaltning under nämnden.
”Tänk om vi fick underlag
Göteborgs kommun tillsätter ett upphandlingsråd. Det känns som att tåget är på väg och att allt fler vill hoppa på. Och det här tåget ska väl inte kunna stoppas av vädrets makter?
Frågan om vilken plats upphandlingsenheten ska ha i myndighetens eller kommunens organisation är sålunda på väg att bli allt hetare. Det är en välkommen utveckling. Jag skulle gärna se att den diskussionen också kunde föras med ett mer faktabaserat underlag. Där är vi inte. I dag dominerar tyckandet vilket, som i nästan alla sammanhang, leder till nyckfulla pendel-rörelser: ena året decentraliserat ansvar, nästa år ett centralt. Tänk om vi fick underlag i form av forskning och andra kvalificerade utredningar som kunde skapa förutsättningar för ett mer systematiskt och erfarenhetsbaserat organisatoriskt utvecklingsarbete.
Nu ser vi tecken på att det affärsmässiga perspektivet är på väg att komplettera det mer hävdvunna juridiska. Det borde medföra en utveckling i den linje som regeringens ansvariga minister förespråkar. Det våras.
Jag ser fram emot 2011 med tillförsikt, då jag kallt (hm) räknar med ännu mer vind i seglen för upphandlingsfrågorna.
Den här vintern, och även förra, skulle en nyhet om SJ kunna vara att det trots allt finns tåg som kommer fram i tid. Jag har själv tågpendlat dagligen i över nio år och vet hur eländigt det kan vara och hur mycket tid som i onödan går till spillo när tågen strular. För oss som arbetar med upphandling är det glädjande nog fortfarande så att det är i någon mening ”felaktiga” upphandlingar som är en nyhet och inte de bra affärerna. Det får väl tolkas som att överprövningar, otillåtna direktupphandlingar och annat betraktas som något som avviker från en i övrigt välmående verksamhet där hälsan som vanligt tiger still.
Vi har i höst fått en ny minister för upphandlingsfrågor, Stefan Attefall, KD. Han har i en av sina första intervjuer uppmanat upphandlande myndigheter/enheter att värna om upphandlarnas kompetens och eventuellt knyta funktionen närmare den politiska ledningen. Det låter som ljuv musik för mig som länge fört fram liknande synpunkter. Äntligen en minister som talar om behovet av upphandlarkompetens och upphandlingens strategiska betydelse.
Och den lokala nivån verkar börja svara upp mot det som väl ändå får betraktas som en välkommen, och om än senkommen, ny insikt hos den högsta politiska ledningen. Sveriges Offentliga Inköpare, SOI, utser varje år på en innehavare av utmärkelsen Årets inköpare. 2010 års Årets inköpare, David Braic, Växjö, har lyckats att få kommunledningen att inse upphandlingens strategiska betydelse. Han ingår nu i kommunchefens ledningsgrupp. I Värnamo kommun bildar man en nämnd för upphandlingsfrågor och upphandlingsavdelningen blir en egen förvaltning under nämnden.
”Tänk om vi fick underlag
i form av forskning ..."
Göteborgs kommun tillsätter ett upphandlingsråd. Det känns som att tåget är på väg och att allt fler vill hoppa på. Och det här tåget ska väl inte kunna stoppas av vädrets makter?
Frågan om vilken plats upphandlingsenheten ska ha i myndighetens eller kommunens organisation är sålunda på väg att bli allt hetare. Det är en välkommen utveckling. Jag skulle gärna se att den diskussionen också kunde föras med ett mer faktabaserat underlag. Där är vi inte. I dag dominerar tyckandet vilket, som i nästan alla sammanhang, leder till nyckfulla pendel-rörelser: ena året decentraliserat ansvar, nästa år ett centralt. Tänk om vi fick underlag i form av forskning och andra kvalificerade utredningar som kunde skapa förutsättningar för ett mer systematiskt och erfarenhetsbaserat organisatoriskt utvecklingsarbete.
Nu ser vi tecken på att det affärsmässiga perspektivet är på väg att komplettera det mer hävdvunna juridiska. Det borde medföra en utveckling i den linje som regeringens ansvariga minister förespråkar. Det våras.
